Jag hatar hur jag beter mig, och hur jävla mycket jag klagar, och sen klagar jag på att andra klagar,  jag snackar för mycket jävla skit helt enkelt, fast jag hatar det. Jag är störig, dum, idiotisk, och elak! Jag är även lat, fet och gnällig, och en äckel lipsill. Jag är så jävla känslig och rädd för allting, fattar inte ens att folk är med mig? Jag förstår det verkligen inte, å så säger alla att jag ljuger och talar osanning, men vadå? Och nu klagar jag ännu mer och därmed hatar jag mig själv ännu mer! Hur blev jag såhär? Har jag alltid varit såhär? Och varför förstår ingen hur jävla töntig jag är? Varför förstår ingen hur jävla ont i magen jag har varje dag bara för att behöva gå till skolan, för att behöva praktisera, för att behöva bli stor, för att behöva skaffa jobb, för att behöva klara mig själv, för att behöva finnas.  Varför försvinner aldrig den där jävla känslan?

Jag vet knappast vad som är bra med mig, jag vet verkligen inte det.